Det är morgon.

En helt vanlig morgon då en helt vanlig människa beslutar sig för att ta på sig finskjortan eller finbluesen för att inte verka helt vanlig i en helt vanlig vardag.

Till morgonmål är den vanliga människan svulten på en ganska vanlig Bärryyoghurt. Blåbär i synnerhet. För Blåbär är gott.

Människan tar sats, spjärnar fingertopparna mot aluminiumfliken och drar med ett fjäderlätt knyck av locket från plastbehållaren.

Det var ett misstag. Ett helt jävla vanligt misstag som inträffar varje vanlig dag. Blåbärsyoghurten har spridit blå spår över hela din finskjorta och finblues, precis som fräknar över ett barns ansikte, som stora dammkorn under sin säng, som gamla testamentet i punktskrift, som en morsekod som spårat ur eller som en pricktavla med gevärskulor av blåbärssylt.

Den helt vanliga människan transformeras till en inte fullt så vanlig människa. I ett aggressivt slag slungar den Bärryyoghurten i soporna, vränger av sig tröjan, hugger sig i läppen, spottar som en folkilsken byracka på samtliga exteriörer den beskådar i sylfältet, vrider tillbak öronen och skenar sedan runt i boningen tills all aggression lagt sig som en fulbunke i kroppshyddan. The bull is down.

Faktum är: Tröjan är fördärvad av blått yoghurtstänk. Den går inte att rädda.

Att göra istället:

När du nått skedet där din aggression tar överhanden över ditt eget förnuft kan du istället välja en annan väg. Okej, du står där med blåa prickar över hela bukhålan, men du har faktiskt både Jordgubb, Hallon, Körsbär och Smultronbärrysar kvar i kylskåpet. Vänd dem mot magen, öppna locken och känns sylten flôta ut sig över sidenet. Som ett slags nytt batikmönster, fast tredimensionellt kan du stolt gå utanför dörren som en helt vanlig unik människa.